Subcity, The Tourist

The Tourist

"Jag sitter i min Century Chevrolet vintage '69 på väg till ännu ett möte med ännu en meningslös talesman för ännu en meningslös gruppering som handhåller ännu en meningslös företagsdel i vad som essentiellt är basisen för min inte allt för meningslösa aktieportfolio. Rena sammetssäten i crimson sky rött med äkta läderdetaljer i Mocha-frappocino brunt under mitt under uppsikt av personliga tränare så-dyra-att-man-skulle-kunna-tro-att-dom-kunde-bota-cancer perfekt trimmade äppelformade arsle som i sin tur draperats i ett par Armani spencer slacks Al'italia i avocadogrönt som enligt min designer och shopper Martha-nåt (vem minns namnen på alla dessa assistenter?) är höstens absoluta "rätt-färg".

Jag vet det, det är ingen fara, jag förstår, jag är rik. Det är lugnt det är ingen fara, jag har vant mig. Du behöver inte be om förlåt.

När färgerna på dina kläder, tapeter, möbler eller fordon har namn, det är då du vet att du är rik. Inte nog att min ches Lounge är av neoimperialistisk stil och förärats ett namn: "elizabethansk dekonstrukturalistisk ches lounge". Tyget som den är klädd i's färg har också den ett namn: "icy-plum". Pengar är tydligen att vara omgiven av saker som namngivits av samma människor som döper glassmaker. Jag vet att det är kört när min kavajs färg plötsligt benämnas Rocky Road istället för dess nuvarande smak av brunt.

Mina tänder är uträtade, blekta, och i vissa fall ersatta. Mina ögonvitor har gjorts ljusare, mina rynkor är utsträckta och mina kläder strykta. Vad är det med mitt liv som gör att fläckar och veck anses som dess antites? Jag är 41 men förväntas ha ett ansikte och ett liv som en tonårig pojke... sáns klumpigheten, den sociala skräcken och avigheten inför sig själv förstås. En förvuxen man, uråldrig i själen fångad i en porslinsdockas kropp. Xanax för den sociala skräcken, Percodis för avigheten inför sig själv och en samling rejuvenicerande tinkturer, salvor och designade neurologiska reparerande nanologiska kurer som hindrar en klumpighet vars källa ligger i den tidigare självmedicineringen av kokain, alkohol och horor.

Låt mig bara vara på det klara, hade inte grunden för dom rikedomar jag äger plötsligt hittat sitt epicentrum här, hade jag inte haft fyra stycken föredetta Navy Seals att sköta säkerheten, hade jag inte haft min tidigare omnämnda Vintage Century '69 med förstärkt och återförstärkt skottsäkert glas för att inte nämna eskorten av fyra patrullerande polisbilar... hade jag inte haft det där, hade jag aldrig satt min fot i Subcity."

The Tourist är en förolämpning och en vördnadsstämpel beroende på hur man ser det. Han eller hon är öppet spel för den som kan blåsa personen på pengar, men det är också en källa för inkomster som inte får förvanskas. Personen i fråga är någon som av sina egna själv har åkt till Subcity för att han eller hon vill. Inte för att man tvingas till det utan för att man anser att det är en positiv sak. Det äcklar en del men attraherar så otroligt många fler.

Dilettante (H1, E1, I4), du är så uttråkad. Fascionabelt uttråkad. Du skulle inte kunna, om du orkade, räkna ut antalet kilon kokain du dragit i dig, antalet fascionabla unga män och kvinnor du dragit över, mängden prislös konst och interiör du förstört på en lika prislös fest. Men det är en hårfin gräns mellan prislös och värdelös som du sen länge passerat. Inget har längre en relevant vikt och därför drog du dig hit där livet - det enda du kan värdesätta numera - saknar värde i sig och därför blir en så mycket mer värdefull tillgång.

Businessman/woman (H1, E3, I2), Problemen med att ha sina affärer i Subcity är så många att det kräver en samling försäkringsagenter för att fastslå exakt hur stora dom ekonomiska riskerna är. Däremot så är den möjliga inkomsten otroligt stor. Arbete är billigare här än i en bondby i rurala Mongoliet och miljö, arbets och skattelagar upphör när man passerar gränsposteringar. Detta är Företagskapitalets sanna hemvist på jorden, riskkapitalisternas Shangri-la!

Company Goon (H3, E1, I2), ok låta oss vara ärliga: det är sjukt farligt att jobba här men å andra sidan är risktillägget banne mig fantastiskt! Dom här lurkarna har ju inte ens vettiga vapen att försvara sig med och inte faen har dom en vettig välbepansrad Citroen Climax att rulla runt i utan snarare en sketen Ford Fiesta utan bromsar och höger framdörr. Det du gör är ett jobb, inget personligt och inget relevant egentligen men du kan ju inte bara sluta med den lönen du har!

Socialworker (H1, E2, I3), Du chockades över beslutet men med tanke på vad du sa till distriktschefen den där julfesten om han och hans fula fru och äckliga barn kanske det egentligen inte kom som en överraskning. Du var inte ens medveten om att Subcity hade ett socialkontor men fann det snart vara en rätt avslappnad grej. Folk var bereda att betala dig vilka mutor som helst, natura eller i droger eller vad det kunde vara, för att få igenom ett beslut. Ditt hem som ligger i anslutning till socialkontoret som mer liknar en ambassad i ett fiendeland är tryggt som en bunker och i dess inre är du kung. Faen du är kung över alla asen som väller in genom socialkontorets dörrar. Här är du gud, i verkliga världen är du en nolla. Varför återvända?

Upplevelseturisten (H2, E2, I2), Du och din kompis Marc hajkade i Chiapas förra året, ni gjorde en ballongfärd över Libanon året innan och året innan det tågluffade ni genom vitryssland under ett brinnande inbördeskrig. Ni gillar upplevelsen av att vara delaktiga i alla dom här spännande händelserna. Visst, vissa kan säga att ni egentligen bara njuter av andras lidande men det stämmer inte, i Chiapas köpte ni mössor och det är väl att stötta dom som bor där, även om det är litet? Sunbcity är höjden av äventyrsresa, till och med att handla mjölk blir ett äventyr när man kan bli skjuten på väg ut ur hotellet... underbart!