Ett klassiskt exempel på det är kravet på frihet eller mänsklig kontakt. Vi behöver pengar för att överleva. För att överleva måste vi arbeta, när vi arbetar så avsäger vi oss flera olika behov som kan dyka upp. Vi skiter i vissa behov eftersom det finns behov som är mer trängande.
Detta är en del i den behavioristiska psykologin och hos dom är det uppdelat i en stege av behov och krav. Lite löst är den så här:
- Skydd från Fara, att gömma sig förflytta sig från dödliga ting.
- Törst, att hitta vatten
- Hunger, att hitta och äta mat
- Skydd från Väder och Vind, skydd fråjn saker som är obehagliga eller potentiellt livsfarliga.
- Mänsklig Kontakt, beröring, att umgås med folk. Det kan vara närhet bara att få stå i samma kö att känna att det finns folk runt en.
- Social Samhörighet, att få vara delaktig i ett social utbyte eller helst en grupp.
- Intellektuell Stimulans, att få utbyte för idéer, att få undersöka sin omgivning, att saker händer runt en som man kan ta in.
- Kärlek, att känna enorm närhet med en annan person. Att känns sig behövd till fullo
- Frihet, autonomi, självbestämmande
Det svåra är hur effektiva vi är i sociala sammanhang, hur charmerande och manipulerande vi är. Hur god insikt vi har i den mänskliga naturen. Vi får hoppas att jag har en någorlunda vettig insikt eftersom jag ska försöka bena ur det.
Det mest grundläggande är att jag personligen inte tror på IQ eftersom den kritiserats så enormt för sina kulturella förkrav. Jag tror att vissa har möjligheten och uppväxtchanserna till att akvirera ett skarpare intelligekt och att det beror på sin omgivning under hela livet. En person som är ovan med intellektualism och olika former av debatt och diskussion kommer te sig enormt tafatt i den situationen. Tänk på att detta är en social situation inte en intellektuell sådan. Vem som helst kan fejka sig igenom den sittsen och framstå som enormt kunnig i ett ämne dom helt enkelt itne vet nåt om. Vad som avgör en persons intelligens är ofta deras utbildning, deras inlärda sett att se på logiska problem och dom mentala verktyg dom lärt sig för att hantera dom. Problemet är att dessa verktyg, detta synsätt är något man inte bara kan överta utan tar en längre tid att lära sig och ofta beror på ens bakgrund, ens uppväxt. Detta gör att intelligens ofta ter sig som en genetisk faktor.
Man kan hävda att IQ är ett bevis för att detta inte är sant, att det finns en rå form av intelligens som är frihängt från den sociala verkligheten. Men vad exakt är det? På vilket sätt är det relevant om den inte kan användas och hur kan den användas i sin råa form och på ett sätt där man kan mäta dess effekt? Man kan lika gärna mäta antalet röda blodkroppar i en liten del av en persons blodsystem och sedan göra lösa påstående kring dess effekt på hela blodsystemet och hela människans fysiska välmående. Vidare kan man hävda att dom här blodkropparna existerar på grund av den genetiska blandningen mellan ens föräldrars gener istället för den blanding av fysisk aktivitet, vilken mat man har ätit och ens allmänt fysiska välmående.
Jag tror det är nonsens och att intelligensen är, likt blodkropparna en del av ett kretslopp. Dom påverkar ens hälsotillstånd vilket påverkar ens yttre, hälsotillståndet och det yttre påverkar dom röda blodkropparna och alla andra detaljer i en människa som sköter rulljansen i vår kropp. Vår intelligens påverkar hur väl vi kan ta in information, desto mer information vi tar in desto mer tränas vi på hur vi ska ta in information. Detta kretslopp gör gällande enligt mig i stora delar av det mänskliga beteendet. Ett utbyte av det som är inom och det som är utanför.
Den sociala effektiviten, insikten och påverkningsmöjligheten likt den intellektuella kraften, insikten och kapaciteten är beroende av yttre stimulans. Möjligheten att ta in yttre stimulans, processera den och nyttja den hänger på hur van man är med det.
Hur använder man detta till ett system? Genom att dra upp dom grundläggande dragen och generella delarna i verkligheten så kan man, lite som att kisa, dra upp regler som kan funka till ett spel. Huvudsakligen kan man se att folk ofta har, på grund av eget val eller omståndigheter bortom deras kontroll valt "intressen". Beroende på vilken form av samhälle man lever i har man mer eller mindre valmöjligheter. En medeltida bonde stog ofta helt utanför valen där "intelligentia" var en möjlighet. Men grundläggande:
- Social Interaktion, man har valt bort andra saker framför umgänge med vänner, interaktion med andra människor och tid spenderad till att medvetet eller omedvetet undersöka den mänskliga naturen.
- Kreativ Utveckling, man har valt bort andra saker för att spendera tid kring kreativa sysslor. Saker där man får använda sin hjärna eller kropp för att skapa nya saker, tänka i nya banor och agera utifrån lösryckta tankar.
- Intellektuell Utveckling, är där man spenderar tid på att lära sig hantera information, strukturera information och sammanfatta och koppla ihop lösryckt information. Skillnaden från den Kreativa Utvecklingen är att man inte skapar nåt nytt, frikopplat från annat utan man använder, tar in eller definierar eller delger information. Skillnaden mellan dom två är enormt vag dock.
- Fysisk Utveckling, är när man har spenderat tid på fysisk aktivitet och valt bort annat för just det.
Efter det kommer det man gjort under sin tid innan. Man har ju utfört vissa sysslor, skaffat sig specifika intressen
- Datorer,
- Mekanik,
- Akademia
- Ekonomi
- Samhällskunskap
- Naturvetenskap
- Konst
- Uppträda
- Medicin
- Sport
- Kontakter
- Hantverk
Dessa mäts i olika nivåer, Teoretisk Kunskap, Ytligt Praktisk Kunskap, Praktisk Kunskap, Djup Kunskap. Den Teoretiska Kunskapen är en där man har fått en utbildning kring ämnet. Den kan vara djup, ytlig eller grundlig. Den praktiska kunskapen kan vara Ytlig, grundlig eller Djup den med men dom två är inte mätbara på det sättet. Huruvida kunskapen är Teoretisk eller Praktisk bestämmer hur svårt det är att genomföra en handling. Ytlig, Grunglig eller Djup är definitioner på hur mycket man *kan* göra inom ämnet. En person med djup teoretisk kunskap inom medicin vet hur man utför komplicerade manövrar och metoder inom medicin, men hon är däremot inte helt kunnig i dess praktiska applikation och har svårt att utföra handlingarna. En person med Ytlig Praktisk kunskap vet hur man gör enklare ingrepp men är däremot helt okunnig kring dom mer komplicerade teknikerna.
Det svåra här är att alla områden inte har en naturlig teoretisk/praktisk uppdelning. Ta Samhällskunskap till exempel. Hur applicerar man dom kunskaperna rent praktiskt?
Utöver sina inlärda kunskaper
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar